bovvin

Hey, för det första så fuckar min data totalt med mig. Det går inte att ladda upp några som helst bilder här på bloggen och det suger verkligen.
För det andra så har jag fått slita för min lite rarare variant av hitler; moder Viktoria <3 Hon tvingade mig att gå runt i stan svettig och mjukisbyxig, hade nyss haft idrott. Innan dess var jag tvungen att gå till psyket. (min mor jobbar där ;), träffade på nån skum grabb. Började smått springa, men inte alltför uppenbart, han kanske skulle bli provocerad, genom att jag liksom börja springa när jag ser han, det är som att säga det rätt ut "hey, jag är rädd för dig, du är nog ett psykfall, så jag springer nu" nej..

MEN, påtal hahahah om det. Så häromdagen i skolan, när vi skulle ha datakunskap. Då är det alltid en lång, lite hjulbent(?) kille, med nedböjt huvud, raska steg och grymtar när han går runt i korridoren. Den här kille ser jag alltid när vi ska ha datakunskap, är typ de enda gångerna vi är bland alla samhällarna. Och varje gång dyker 'han' upp. Ibland småler han lite också när han går förbi, detta hinner jag skymta då jag är ganska kort och han lång så jag har de nedre perspektivetet och ser hans ansikte. Men iallafall nu på sistone har jag faktist fått lite kalla kårar av den här snubben, speciellt när jag kommer försent och måste gå i korridoren själv. Detta är en traumatisk upplevelse för mig. Asså jag kan inte riktigt komma till saken, men saken är den att då häromdagen, så berättade jag detta för min goda vän Therese, samtidigt som han gick ganska många metrar bakom oss. Plötsligt vänder sig Therese om och börja gallskrika; mitt hjärta stannar! och jag börjar också att skrika. Hon skriker typ hysterisk: "DEN" SPRINGER! hahah, så vänder jag mig om och ser den här galna hjulbenta kille ta sjumila stamp och springer efter oss. Vi fortsätter att skrika för våra liv och kutar snabbt iväg till vår trygga naturbostad. Det kanske låter som något mesigt, men fan vad rädd jag var.