bovvin

Idag är jag bokstavligen fast i ingenmans land. Och med det är jag fullkomligt seriöst. Den enda platsen gud verkligen har glömt, lantställe mellan himle och läjet. Jag är rädd. Jocke har åkt iväg för att jobba och det känns för kallt och långt för att gå. En trehjuling känns inte så passande för tillfället heller. Vi har ioförsig en såndär åkgräsklippare, men jag vet inte riktigt hur långt den håller. Jag hoppas att ni ser vilken smärta jag är i här. Så den första som läser detta, slänger sig på luren innan jag sjunker igenom golvet till hades och inte en krona har jag med mig ner dit, så FAST! Nu kommer visst therese mor och hämtar mig, min räddande ängel! Sitter ju i skabbkläder. måste göra iordning. nu.
HEJDÅ gott folk <3